Ett modernt flockdjur

Jag går ut ur affären oerhört nöjd med mitt inköp. Hade någon sagt till mig för en vecka sedan att nästa veckas viktigaste modeinköp kommer vara en cowboyhatt så hade jag fnyst. Men efter att ha scannat av Svenljungas gator och torg där i lördags förmiddag kände jag att det var precis den rätta accessoaren för mig.

En byxdress i nät

Mode är underligt. För några veckor sedan var det Stockholm fashion week. De ena klädesplaggen underligare än de andra har florerat i mina sociala medier. Och knepiga kombinationer och svårburna plagg hyllas hit och dit medan jag sitter i soffan och funderar på hur sjutton jag ska kunna bära den där byxdressen i nät. Men jag vet ju att om några år kommer jag säkert äga något liknande den där nätbyxdressen. Om några år när först kändisar, sedan bloggare, och tillslut mina vänner har vågat sig på att gå klädda i den kommer jag känna mig som allra snyggast när jag har på mig min byxdress i nät. Jag vet hur jag är. När stuprörsjeansen började bli moderna i början av 2000-talet sa jag att jag aldrig någonsin skulle få för mig att ta på mig ett så fruktansvärt fult plagg. Jag skulle fortsätta med mina utsvängda jeans, mode eller ej. Nu är min garderob fylld av tighta raka jeans och jag sneglar tvekande på modeaffärernas hemsidor där utsvängda byxor börjar bli vanliga igen.

I militärmundering

Jag vill gärna se mig själv som en person med koll på mode och en uppdaterad stil, men jag har insett att jag är den mest lättköpta i hela världen. Förra veckan var jag på kick off. Vi skulle köra konstiga bilar och vädret var dåligt och banorna smutsiga så vi fick låna gamla militärkläder. De trettiotalet personer som hade samlats på morgonen iklädda skjorta och blusar och fräscha färger bytte snabbt om till militärgröna byxor, fotsida regnrockar och kepsar med öronlappar och helt plötsligt var det standarden. Hade jag vägrat klä mig i de kläderna hade jag varit den fåniga som stack ut, men hade jag bara några timmar tidigare kommit klädd i samma mundering hade folk funderat på om jag var riktigt klok.

Önskan om ett par cowboyboots

Och cowboyhatten då?! Ja den har ju självklart med Texasdagarna att göra. Jag matchade den med jeans och rutig skjorta, och för första gången i mitt liv önskade jag att jag ägde ett par cowboyboots. Hade jag kommit i cowboyhatt till Svenljunga i vanliga fall hade jag förmodligen fått underliga blickar, men just under fredag och lördag förra veckan var cowboyhatt det hetaste man kunde bära. Då var det standarden, och jag ville verkligen inte sticka ut. Så jag köpte en hatt som jag förmodligen inte kommer använda på åtminstone ett år.

Flockdjuren i oss kommer alltid ställa oss tveksamma till nya saker, men i slutändan står vi där i nätbyxdress, fotsid regnrock och cowboyhatt, bara för att alla andra råkar ha på dig det. Mode är inte alls något som finns för att vi ska sticka ut, mode finns för att vi ska passa in.