Livet som curlingbarn

Kan du hjälpa mig med en liten sak på datorn? En väldigt vanlig replik när jag kommer hem till mina föräldrar. Det är alltid en liten grej på datorn, eller surfplattan, eller mobilen som ska lösas. Allt från uppdateringar som ska installeras till virus som ska tas bort. Det finns alltid någon teknikpryl som inte vill samarbeta med 50-plussarna.

Krampaktigt grepp om teknikprylar
Nu för tiden möts jag inte av kramar eller nylagad mat när jag besöker mitt föräldrahem, jag möts av utsträckta händer som krampaktigt greppar om teknikprylar som inte beter sig som de förväntas göra. Varje gång jag hjälper mina föräldrar med något tekniskt så visar jag mycket pedagogiskt hur de ska gå till väga för att lösa problemet nästa gång det uppkommer, och varje gång problemet uppkommer på nytt så står de som fallna från skyarna och kräver hjälp.

Jag har blivit ett curlingbarn
Det var när jag stod och försökte förklara för min mor för säkert femtielfte gången att om mobilen säger att den vill uppdateras så måste hon uppdatera den, samtidigt som min sambo uppdaterade hennes surfplatta och försökte hitta pinkoden till den samma som det slog mig; jag har blivit ett curlingbarn!

Att få allt serverat
Ni har säkert hört talas om curlingföräldrar, ett mycket välanvänt uttryck i föräldramagasin och hos psykologer i morgon- TV de senaste decenniet. En curlingförälder är en förälder som gör allt för sitt barn, vilket resulterar i att barnet förväntar sig att få allt serverat och inte behöva lyfta ett finger själv.

Inte bara curlad
Men jag är alltså inte bara ett ett barn som har blivit ordentligt curlat av mina föräldrar jag är också ett barn som curlar mina föräldrar. På samma sätt som jag aldrig lyckades lära mig hur tvättmaskinen fungerade så länge jag bodde hemma så har mina föräldrar aldrig lyckats följa instruktionerna i sina teknikprylar så länge jag efter mycket förklarande och visande ger upp och själv gör det som ska göras på deras plattor, paddor, datorer och mobiler.

Den curlande generationen
Jag misstänker att jag inte är det enda barnet i 20-årsåldern som har det så här. 90-talisterna har blivit beskyllda för att vara den curlade generationen, men egentligen är det tvärt om, 90-talisterna är den curlande generationen.

Tålamod är en dygd
Men, i äkta Dr Phil-anda, har jag några tips att ge er som liksom jag är offer för de teknikblinda. Principen är densamma som curlingföräldrar har fått utöva i otaliga amerikanska TV-program. Det gäller att på den hårda vägen bygga upp våra föräldrars teknik-självförtroende. Visa noga hur man gör en gång och lämna de sedan åt sitt öde. Tvinga dem att testa själva och var bara en lätt hjälpande hand. Jag vet att det är frustrerande när de försöker bläddra på surfplattan genom att slicka sig på ena fingret eller trycka hårdare eller fler gånger på en ikon bara för att den inte öppnades direkt första gången de testade. Men tålamod är en dygd, har ni det ska ni nog också slippa curla era föräldrar i framtiden!

Lycka till!