Livet som andragångshälsare

”Hej! Elin”, jag sträcker fram handen och ler artigt. ”Vi har setts förr”, personen ler lika artigt tillbaka, men kommentaren får mig att tappa min fasad och bli röd i ansiktet, börja stamma, ljuga något om ”javisstja du var med på den där festen...eller ehm, tillställningen? Förra året..månaden??”

Den egocentriska idioten

Påsk innebär fester, släktsammankomster och diverse andra kalas där människor jag inte känner infinner sig. Jag gillar verkligen att träffa nya människor, men varenda gång jag går in genom dörren till ett kalas är jag rädd för att ovanstående generande incident ska hända. Jag vet ju själv vad jag tänker när jag blir hälsad på av personer som jag tycker borde känna igen mig. Det är lätt att bli stött, att tycka att den andra personen är en egocentrisk idiot som inte kommer ihåg mig, MIG!

En ofokuserad hjärna

Tyvärr är jag sällan den som får påminna om ett eventuellt tidigare möte, utan snarare påminnas om. Om det är allt för många nya människor på en och samma plats så kan jag inte för mitt liv komma ihåg ansiktet på de personerna dagen efter. Det är verkligen inte av otrevlighet eller nonchalans, det är bara så att min hjärna inte kan registrera allt för många nya personer på en och samma gång.

Att inte känna igen

När en person säger ”vi har setts förr” känner jag mig automatiskt som en kass människa, en egoist utan dess like. Ibland säger jag ”ja men just det” och ler fåraktigt för att sedan vända mig till närmsta kända person och be denne förklara vem personen egentligen är. Det värsta är när någon säger ”nämen Elin, vad roligt, känner du inte igen mig?!”. Då kanske man borde säga nej, men den frågan genererar oftast i ett snabbt ”joo, det klart” och sen står man där och pratar och undrar exakt hur mycket information man behöver ge till den andra personen om sig själv för att föra samtalet framåt.

Killen med hatten

Det är lättare att komma ihåg ett utseende om personen i fråga har något speciellt attribut att hänga upp minnet på. Det kan vara en stor näsa, dålig andedräkt, sneda tänder eller varför inte ett speciellt klädesplagg (vilket då i och för sig måste vara på nästa gång vi ses också för att jag ska komma ihåg). På en fest jag var på var det med en kille med hatt, eftersom det var så många nya namn och ansikten fick han helt enkelt heta ”killen med hatten”. Vi sågs några månader senare och jag sträckte som vanligt ut handen och hälsade, och han svarade ”vi har setts förut”, när han såg att jag inte kom ihåg suckade han och sa ”av någon anledning kallar ni tydligen mig för killen med hatten” och genast kunde jag placera honom.

Ta det på rätt sätt

Men alltså, det jag försöker säga med den här krönikan är att vi, människorna som vi kan kalla för andragångshälsare, sällan är arroganta och egocentrerade as. Vi råkar bara ha en hjärna som är dålig på att registrera ansikten. Jag tycker inte att man ska bli så förolämpad om man blir hälsad på en gång till. Se det snarare som ett bevis på att du varken har en abnorm näsa eller sneda tänder. Och framförallt om ni måste ge informationen ”vi har setts förut” lägg då till plats och tidpunkt för detta tidigare möte. Det gör det mindre stelt och pinsamt för alla!