Hudcellsmarinerad

Jag måste säga att jag är rätt tveksam till att börja med, men min sambo är obeveklig, en badtunna ska vi ha! En badtunna för mig innebär tjocka finska gubbar som kan ställa ölen på magen och ljuger medan de sitter i ett alldeles för litet kar som alldeles för snabbt fylls med deras svettiga hudflagor. Jag har verkligen inget emot tjocka finska gubbar, de är säkert supermysiga, men jag har ingen önskan om att själv bli en, och ett införskaffande av badtunna känns som ett steg mot att bli en finsk gubbe med ölmage.

I sina egna vätskor

Jag tycker att badtunna är lite som motsvarigheten till den tillagningstekniken amerikanerna kallar ”made in its one juice”, ” tillagad i sin egen vätska”. Det är svårt att släppa tanken på att de åtta personer som tunna är tillverkad för att rymma visserligen inte är några smutsiga människor men ändå, liksom jag, har hudceller som kan lossna och svettkörtlar som kan läcka. Jag har lite svårt att förstå idén med att bada och känna sig äckligare när man går upp.

Mycket nästan nakenhet

I det här fallet verkar dock inte mina argument bita särskilt bra, för en dag står den där. Tunnan med stort T. Den är gigantisk. Det första jag märker efter att vi har satt den på plats är att man inte kan duscha samtidigt som man fyller upp den eftersom vattenslangen tar allt tryck och det bara droppar lite ledsamt från duschen när jag försöker göra det bästa av situationen och skrubba bort så många döda hudceller som möjligt innan jag sätter mig i tunnan. Det andra som slår mig är att människorna som är inbjudna för att inviga tunnan på riktigt inte kommer ha så värst mycket kläder på sig när de ska krypa ihop med mig i det varma vattnet. Missförstå mig inte, jag har inget emot nästan nakenhet men vi måste sitta så nära varandra i den trånga tunnan.

Jag tvivlar. Starkt! Jag förbereder mig på en äcklig kväll där jag tvingas sitta still alldeles för länge med alldeles för mycket naken hud alldeles för nära.

Att prata klart

Men jag har fel. Redan när jag sjunker ner i det varma vattnet inser jag att jag är såld. Det är fantastiskt skönt, och det faktum att alla har badkläder gör att ingen behöver känna sig felklädd. Det finns faktiskt bara en typ av badkläder som kan bli fel och det är Speedos, och dessa minimala badbyxor finns som tur är inte på någon av mina manliga bekanta. Det här med att man tvingas sitta på samma ställe i flera timmar och inte har möjlighet att springa omkring gör att samtalen blir mycket djupare. Inte nödvändigtvis om tunga ämnen, men vi hinner prata klart på ett sätt som vi inte har gjort förut.

Slutet på en trevlig kväll?

Det är förvånansvärt trevligt och jag sitter där och smuttar på min öl tills jag råkar titta åt ett annat håll och hälla ut resten av ölen i tunnan. Man skulle kunna tänka sig att detta är slutet på en trevlig kväll, men så är inte fallet. Det har hänt något med mig. Jag muttrar bara ”perkele” och öppnar en ny öl. Stjärnhimlen brer ut sig över mig och det känns som om vi, jag och mina vänner som sitter och ljuger i tunnan är de enda i hela världen.