Att blicka i backspegeln

I födelsedagspresent fick jag en bok som mina vänner införskaffat på loppis. Boken heter att bygga bo och är utgiven 1965. Egentligen är den avsedd att ges bort i lysningspresent, den innehåller nämligen allt man behöver veta för att klara av livet som gift.

Att låta honom få sista ordet

Boken är en ren uppläxning, sida upp och sida ner med pekpinnar om hur man ska och inte ska göra i ett äktenskap. Att den främst är riktad till kvinnan framgår ganska snabbt. Redan på den första sidan står det att ”Om man redan från begynnelsen gemensamt beslutar att hustrun får bestämma i alla småsaker, medan mannen ensam fattar alla verkligt viktiga avgöranden, så blir det bäst”. I samma text uppmanas också hustrun att bära motgångar som en riktig kvinna och le även genom tårarna, en god äkta man inser att även en hustru måste brista i något, men då måste kvinnan förstå att hon aldrig ska ångra att hon alltid låter mannen få sista ordet.

Att hålla på hans lag

I kapitlet som handlar om juveler förklarar direktör Thure Detter att ett smyckes uppgift är att göra en kvinna vackrare. Redaktör Oscar Söderlund förklarar dessutom i kapitlet som handlar om sport att en kvinna som tänker träna för att tävla måste låta undersöka sig först eftersom idrott till överdrift för kan vara farligt för en kvinnas späda kropp. Han inflikar också att det är en fördel om kvinnan tycker om att följa sport, men då måste hon, för husfridens skull, hålla på samma lag som sin man. Han avslutar sitt kapitel med visdomsorden att en hustru måste låta mannen få hålla på med sina sportaktiviteter, hon ska se dem som ”en kompensation för sina egna syjuntor, bridgeaftnar och storstädningar eller vad hon kan tänkas ha för specialintresse”.

Att vara 90-talist

Det är lätt att fnissa åt de ovana uttalanden som görs i denna bok. Det känns både långt bort och helt knäppt emellanåt, men sanningen är att boken inte är speciellt gammal. Båda mina föräldrar var födda när den skrevs och det är när jag läser en bok som denna som jag är lycklig över att vara född på 90-talet.

Att vara feminist

Det är inte på detta vis längre, och det har vi feminister och kvinnorättskämpar att tacka för. Antingen de kallade sig så eller inte, så är det de personer som i år och generationer har jobbat för att belysa orättvisor i samhället och förändra dem som har gjort att vårt samhälle är så mycket mer jämställt idag. Att ordet feminist idag har blivit ett skällsord är förjävligt rent ut sagt. För feminist är inget annat än en person som tycker att alla människor ska ha lika rättigheter, lika lön, lika möjlighet att arbeta och lika rätt att visa känslor avsett kön. Om jag kan få en krönika med mina åsikter publicerad och samtidigt skulle påstå att jag inte är feminist skulle jag vara otacksam. Det är feministerna jag har att tacka för att min uppgift inte är att hålla tillbaka mina åsikter och känslor. Jag kan få en krönika publicerad, Blondinbella kan starta framgångsrika företag, Anna Kindberg Batra kan bli partiledare för ett av Sveriges största partier och alla mina vänner kan utbilda sig. Allt tack vara kvinnor som har gått emot ett mansdominerat samhälle. Vi feminister hatar inte män, vi älskar våra medmänniskor och vill ge dem chansen att forma sina liv som de vill oavsett könstillhörighet. Det finns fortfarande mycket att göra, men ibland måste vi blicka tillbaka och visa vår tacksamhet för det som redan har gjorts.