En vecka av otur

Ni vet hur man ibland kan ha en dag då allt går emot en?! Man tappar kaffekoppen vid frukosten, spiller tomatsås på älsklingströjan och botten går ur matkassen. Jag har haft en så vecka. En vecka då allt har gått emot mig. Det har inte varit några katastrofer på något vis, men det har varit oturliga händelser som när de hopades i hög gjorde min vecka till den sämsta på länge.

Måndag

Allt började i måndags. Jag skulle ta bilen på en grusväg genom skogen. Jag gillar att köra genom skogen, det är fridfullt och det var vackert med all snö som hade kommit, tänkte jag, tills jag låg i diket utan en möjlighet att komma varken fram eller tillbaka.

Tisdag

Tisdagen var egentligen rätt lugn, men jag var irriterad. Jag skulle på fest med tyrolertema på fredagen och ville låna min sambos brors tyrolerhatt. En sån där grön, billig maskeradhatt. Dock verkade han inte helt villig att låna ut hatten och försökte komma undan med dåliga ursäkter. Jag blev irriterad, vad var problemet? Det är inte som om han behövde en tyrolerhatt i januari.

Onsdag

Onsdagen kantades med stress, dåligt väglag, sega medtrafikanter, parkeringsautomater som inte fungerade, felskrivna sms-parkeringar och som grädde på moset en p-bot.

Torsdag

Torsdagen skulle blivit bra om jag bara hade kollat en extra gång på busstidtabellen och insett att bussen jag skulle ta inte gick. Jag missade därför inte bara bussen utan också en viktig föreläsning. Jag trodde inte det kunde bli värre.

Fredag

Men så kom fredagen. En fredag som jag hade förberett noga just för att den skulle bli bra. Det var då jag körde fast med bilen. Igen. Och därför missade bussen. Igen. Det var också då jag bestämde mig för att köra, något som jag fick ångra bittert eftersom vägen inte var plogad. Så jag missade min föreläsning. Igen. När jag väl kom hem efter en och en halv timmes körande i snömodd helt i onödan var jag slut. Jag ville inte gå på någon tyrolerfest. Och inte blev det bättre av att min sambo skulle jobba öve på en fredag och jag därför tvingades ta bussen iklädd tyrolerkläder.

Jag var inte bara slut, jag var ledsen, förbannad och inte på festhumör över huvud taget. Världen ville mig ont och jag ville stanna hemma.

Men tillslut kom jag till festen. Väl där började livsandarna återvända. En fest med en kör i tyrolertema är svårt att ha tråkigt på. Och mitt i allt stojande marscherade plötsligt ett tyrolerband in. Och där var dom, bland andra glada musiker, både min sambo och hans bror. De två som i både outtalade och uttalade svador hade fått mest skit av mig den gångna veckan. Och allt fick sin förklaring. Min sambo jobbade inte över, han hemlighöll att han skulle överaska festen jag skulle på, och sambons bror skulle faktiskt ha en tyrolerhatt i januari.

En ny vecka med nya möjligheter

Min vecka kanske hade varit skit, men helt plötsligt hade jag bara mig själv och skylla för det, och det och det faktum att en kör aldrig har tråkiga fester, att tyrolermusik gör varje människa glad och att jag fick äran att ställa upp i en joddlingstävling gjorde det svårt att fortsätta vara arg. Nästa vecka blir en bra vecka!