Kräftskiva för nybörjare

”Now you have to tell me how to do this!” ”Du måste förklara för mig hur jag ska bära mig åt.” Min tyska vän tittar uppfodrande på mig och jag inser plötsligt att jag har fått på min lott att på engelska beskriva hur man äter en kräfta.

Det skulle vara oansvarigt att inte ha en kräftskiva när man har tyskar på besök samma vecka som det är kräftpremiär. Jag gick verkligen in för att de skulle få en så genuin svensk upplevelse som möjligt. Laddade upp inte bara med kräftor utan även Västerbottenostpaj, rödlök, gräddfil, och knäckebröd, lärde mig nya snapsvisor på temat kräfta och införskaffade självklart en flaska Hallands Fläder.

En riktig Swedish kräftskiva

Kräfthattarna satt på plats, kräftservetterna satt instuckna under hakan, och i taket vajade kräftvimplarna, augustimånen lyste in i partytältet och stämningen var sådär magisk och förväntansfull som bara den kan vara på en riktig swedish kräftskiva! Det var ungefär där jag insåg att jag skulle behöva hålla en skola i hur man äter kräftor, på engelska...

Det började ganska bra, jag visade hur man bröt av klon och instruerade hur man måste suga ut kräftspat ”you have to suck it”. Min tyska vän tittade lite fundersamt på mig men hörde ju det slurpande ljudet från de övriga på kräftskiva och sög lite prövande på klon. Av hans min att döma gillade han smaken och kräftskolan kunde fortsätta, jag visade hur han skulle bryta av stjärten och hur han skulle suga ut spat ur kräftkroppen, ”you have to suck this part too”. Återigen tittade han sig lite fundersamt runt på de underliga svenskarna som satt och sög på sin mat. Maten de fångat ur ån, maten som tog lång tid att äta men ändå knappast kunde mätta en man utan diverse feta tillbehör, maten som bara några timmar tidigare hade krupit omkring på dyiga bottnar. Maten som tillagas levande och som stirrade på honom med sina svarta anklagande ögon från hans tallrik. Jag förstår ju vad han tänkte, de där svenskarna är helt sjuka i huvudet, men jag måste ge honom en eloge för hans förmåga att ta seden dit han kom och ta till sig nya traditioner.

Den omtvistade bajssträngen

Innan kräftskolan fortsatte stämde vi alla upp i en ostämd snapsvisa och hans strupe fick känna av den brännande smaken av riktig svensk nubbe. Sen visade jag honom hur han måste suga på stjärten på kräftan innan han öppnade den, stjärten som är den bästa delen, stjärten som innehåller den omtvistade bajssträngen. Strängen han petade bort på de första två kräftorna, men som han efter ett par snapsar till lät vara kvar. Fundersam höll han upp det som nu var kvar på kräftans kropp och frågade vad han skulle göra med den. Jag svarade att om man inte är allt för petig kan man öppna upp och äta allt som smakar bra men de flesta nöjer sig med att suga lite på den. För säkert femte gången gav jag honom nu instruktionen ”suck it”, och med road min sa han att han nu visste hur han skulle beskriva det svenska folket för sina tyska vänner när han kom hem, ”you know, they really suck!” ”Dom suger verkligen!”