En hårresande identitetskris

Japp, då har det hänt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. En händelse så stor och omvälvande att alla tidningar runt om världen borde ha den på förstasidan. En händelse som nog inte bara kommer förändra mångas livssyn utan förmodligen också under lång tid kommer ha en stark inverkan på svensk politik.

 Finansminister Anders Borg har klippt av sig hästsvansen!!

Jag blir stum. Sedan blir jag full i skratt. Aldrig har väl någon svarat så välgenomtänkt och stelt på frågor om en så värdslig sak som hårklippning. ”Hur känns det?” frågar expressens reporter. ”Som att jag har kort hår” svarar Borg. Och alla jublar: ”Vilket svar, vilken finess, han är allt bra charmig den där Anders!”   Håret är så viktig att det inte bara behövs en filmad intervju, en artikel och ett uttalande från en kändisfrisör, det finns dessutom chans att vinna saxen som klippte av finansministerns hästsvans.  

Samtidigt som uppståndelsen kring den avklippta svansen är stor känner jag en liten besvikelse. Vad ska vi nu använda oss av för attribut för att känna igen vår finansminister? Hur ska komiker kunna göra parodi på Borg utan att klistra på sig en löshästsvans? Anders Borg är en av få politiker jag faktiskt känner till utseendet. Allt på grund av håret.  

Kanske har han begått ett fruktansvärt misstag. För håret, det är faktiskt oerhört viktigt!   Jag vet att det finns många, inte minst män i medelåldern, som inte håller med mig. Som tycker att håret är något att inte lägga så stor vikt vid. Men jag vet också att det faktum att min fars hårfäste har letat sig bak till nacken faktiskt är ett av hans starkaste igenkänningstecken. En flintskallig, förlåt tunnhårig, man beskrivs som just flint..tunnhårig.  

Trots att det inte finns har alltså håret betydelse. Ett i mitt hem välanvänt citat från en femårig flicka är: ”håret har vi för att hjärnan ska ha något att sitta fast i”. Klokt, insiktsfullt, kanske inte helt sant. Däremot kanske man skulle kunna säga att håret har vi för att identiteten ska ha något att sitta fast i. Kanske är den bakomliggande orsaken att Borg ska donerar lite identitet till Reinfeldt. Vad vet jag.  

En känd biblisk figur är Simson. En karaktär som inte går att undgå att prata om i hårresande situationer som denna. Hans styrka satt i håret, utan det var han en nobody. Sensmoralen i just denna berättelse är inte svårtolkad. Styrkan sitter i håret, identiteten sitter i håret. Och när Samsons hemlighet avslöjas och hans hår klipps av blir han helt lamslagen ända tills håret växer ut igen. Snacka om identitetskris!  

Jag vet om en kille med långt hår som på riktigt menade att han skulle bli deprimerad om han klippte av det. Så inte vet jag hur det ska gå för Anders Borg nu, och jag hoppas verkligen inte att denna hårkris ska gå ut över Sveriges ekonomi. Men jag tror ändå inte risken är så stor. För på frågan om Anders Borg har sparat hästsvansen svarar han att han nog håller det för sig själv. I min värld är det ett ja. Att slänga hästsvansen är att slänga en bit av sin identitet, så gör man bara inte. Inte ens om man är finansminister.