Hungern är den bästa kryddan!

Böja sig ner, lyfta vedträ, kasta vedträ, böja sig ner, lyfta vedträ, kasta vedträ, böja sig ner, lyfta vedträ, kasta vedträ, upprepa, upprepa, upprepa.

Böja sig ned, lyfta vedträ, lana ved, böja sig ned, lyfta vedträ, lana ved, upprepa, upprepa, upprepa.

Kasta vedträ, kasta vedträ, kasta vedträ, upprepa, upprepa, upprepa.

För er som inte har förstått det än, ägnades min lördag åt att köra ved. Det kan bli lite enformigt i längden, framförallt är det rätt jobbigt. Samma monotona rörelse, som tvingar mina små förtvinade muskler att arbeta. Efter flera timmars vedkörning börjar det kurra i magen, och det är då man är glad över att sambon har en mormor som gör världens godaste mat.

Det är en speciell känsla att äta när man har jobbat riktigt hårt med kroppen och dessutom gjort nytta. Det är egentligen enda gången som man får uppleva den där riktiga hungern. Den hungern som kan få en korvmacka att bli mat för en kung. Då är uttrycket ”hungern är den bästa kryddan” verkligen passande. Denna hunger går inte att uppleva efter ett pass på gymmet eller ett aerobicspass. Det verkar krävas att man har jobbat hårt utomhus, att man faktiskt har gjort riktig nytta och att man har hållit på några fler timmar än vad man egentligen orkar.

När jag satt där och slevade i mig köttgryta med potatis som om jag aldrig hade sett mat förut kom jag att tänka på att den typ av mat inte kan tillagas av så många längre. Att få köttet så mört att det faller i bitar på tallriken och att få såsen sådär mustig och salt kräver många timmars jobb. De flesta har en uppfattning om att mormors eller farmors mat är den godaste, och kanske beror det på att det är så mycket tid och kärlek i den. När jag var liten brukade jag säga att min favoriträtt var ”mormorkött” vilket kanske inte låter så vidare aptitligt. Men det var sant. Det var inte en speciell maträtt som var favoriten utan just den där förmågan min mormor hade att få köttet så mört att det smälte i munnen. En annan storfavorit är farmors köttbullar som kan få mig och mina kusiner att till och med vänta en timme extra på tomten på julafton.

Är det en utdöende matkunskap? Nutidens människor är så stressade att vi inte ens orkar vänta på att pastan eller riset ska koka klart, istället lanseras ständigt nya snabbare varianter av den vanliga maten. Jag har svårt att tro att mina framtida barnbarn kommer tala lika lyriskt om mormors eller farmors fantastiska mat som jag gör om mina äldre medmänniskors. Mina barnbarn kommer inte säga att det inte finns någon som kan använda en färdig kryddblandning eller skära gurkbitar till tacosen som mormor eller farmor gör. Inte berömma mig för mina oerhört smarta tips när det gäller att hålla pizzan varm från pizzerian fram till dörren. Idag har många finare restauranger börjat marknadsföra sig med att de lagar riktig husmanskost som på mormors tid. Det beror antagligen på att människor saknar den vällagade maten från förr, men varken tar sig tid eller har kunskap att tillaga den själva. Det är synd. Vi förlorar på något vis en viktig mattradition när den äldsta generationen lämnar oss.

Men kanske har det alltid varit så, kanske tyckte min farmor att hennes farmors mat var den godaste man kunde äta. Det är bara att hålla tummarna för att saknaden efter riktigt tillagade långkok kommer ge oss unga, moderna, stressade människor en vilja att bibehålla de gamla smakerna, så att mina barnbarn också kan säga att mormors eller farmors mat är den bästa i hela världen