Små barn i slöja

Jag tänkte skriva en krönika om påsken, och googlade för att få inspiration. Jag måste säga att jag blev något irriterad när det enda jag fick upp var artiklar om ekologiska ägg, bilder på söta kycklingar och bloggar där folk visade hur söta deras barn är när de, utklädda till påskkärringar, letar efter ägg i buskarna.

Jag såg ett litet barn på bussen som var utklädd till påskkärring, mitt emot henne satt en kvinna med

slöja. Kvinnan tittade väldigt fascinerat och intresserat på barnet som tittade lika intresserat tillbaka.

Man måste ju ändå förstå kvinnan i slöjan. Debatten angående hur, och om slöjor får bäras är

ständigt aktuell, och kvinnan måste ha undrat varför det helt plötsligt satt ett slöjbeklätt barn framför henne. Som om det inte vore nog med var barnet hårt sminkad och hade flera lager kjolar på sig så att hon såg ut som en liten babusjka. Jag älskade att klä ut mig till påskkärring när jag var liten, det var enda gången på hela året man fick härja fritt bland mammas smink. Sen var det bara att hoppa upp på kvasten och ge sig iväg till Blåkulla.

Men lite mystiskt är det ändå att vi väljer att låta våra barn klä ut sig till påskkärringar. Ursprungligen är påskkärringen inte alls gullig, utan en riktig häxa. Blåkulla är inte något trevligt festställe, utan djävulens gästabud, och kvasten de rider på har de antagligen stulit från någon stackars grannes trappa. Förr tände man eldar och sköt gevärsskott i luften för att skrämma iväg häxorna. Idag gör många upp påskeldar och skjuter fyrverkerier utan att ha en aning om varför.

Påsken har på något vis flera ansikten, dels är det kyrkans viktigaste högtid. Det var då Jesus dog och uppstod från de döda. Men samtidigt är påsken högtiden då vi firar att blommorna slår ut igen, träden knoppas, solen börjar värma och hönsen börjar värpa igen. Sen har vi ju det där med påskkärringar, påskharar och påskägg. De kommer både från nordisk folktro och andra länders traditioner. Och visst är det väl roligt hur konstigt det kan bli när traditioner blandas. Kvinnan i slöja tittade konstigt på det lilla barnet som var utklädd till påskkärring, och många barn har fått för sig att harar lägger ägg. Allt på grund av kulturkrockar.

Men harar lägger inte ägg. Påskharen som kommer från Tyskland är egentligen en kanin. Och kaniner är kända för att de förökar sig snabbt och i stor utsträckning, så därför fick de vara en symbol för påskens fruktbarhet. Här i Sverige började hönorna lägga ägg efter den kalla vintern och då blev ägget istället symbolen för påskens fruktbarhet. Mitt i allt blandade sig kommersen in och gjorde om de små vita äggen till stora ägg med tonvis med godis i. Allt detta blandades, och vad fick vi? En påskhare som kommer med chokladägg. Förvirrande är bara förnamnet.

Men en sak har alla påskens olika aspekter gemensamt, det handlar om att vara glad. Så antingen ni är glada för att Jesus uppstår, för att solen åter börjar värma, för att ni får klä ut er, eller kanske för att ni har en väldigt bra anledning att äta godis, så hoppas jag att ni ska få en riktigt Glad Påsk!