Rosenblad, choklad och bittra krönikörer

När jag kom hem den 14 februari möttes jag av en fantastisk doft, ett spår av rosenblad ledde mig in till badrummet där hundratals värmeljus brann. Det ångade från ett bad med rosa skum och en stor ask med choklad stod bredvid en flaska champagne. Jag blundade och lät den fantastiska doften uppfylla mig samtidigt som något inte riktigt kändes som det skulle. Nähä, det var visst inte jag som blev överraskad med blommor choklad och champagne, det var visst någon mager brutta på filmen jag satt och tittade på.

Finns det verkligen någon som har blivit bemött på det här sättet på alla hjärtans dag? Eller existerar det bara på film? Är det framför allt det ultimata sättet att visa kärlek på? Jag kan inte låta bli att fundera på vem som ska dammsuga upp alla de där rosenbladen, tänk om man missar några och de ligger och ruttnar under soffan. Verkligen romantiskt! Dessutom är ju rosor svindyrt, speciellt om man ska slänga allt utom kronbladen. Vem har för övrigt så mycket tid över att de hinner sitta och rycka bort alla blad? Och alla dessa hundra värmeljusen sen. Det måste bli otroligt varmt, och tänk på brandrisken! Nä, det där är nog något som bara fungerar på film.

I helgen gick jag i affärer. Efter tre butiker stod Alla hjärtans dags-hysterin mig upp i halsen. Över allt fanns de luddiga hjärtana, chokladen, rosorna och allt annat som hör detta kommersiella jippo till. Handeln har verkligen förstått att det där med rosenbladen kräver mycket jobb så de har gjort allt förarbete åt oss redan. Chokladen har blivit snyggt paketerad i en hjärtformad ask. Hudkrämen har fått hjärtan på etiketten, mjukisnallarna har fått ett mjukishjärta fasttrocklat i sin mjukistass, och allt detta bara för att underlätta för alla oss kärleksfirare. Det enda vi behöver göra är att betala några kronor extra så är alla hjärtans dag gjord!

Jag vet, flera av er har redan tänkt det; den där krönikören är allt bra bitter. Varför ska hon hacka på firandet av kärleken? Men det är liksom det jag försöker bena ut både för mig själv och andra, är alla hjärtans dag verkligen den ultimata högtiden att fira kärleken på? Räcker det med att ge bort ett mjukt bomullsstoppad hjärta för att bevisa att man älskar någon? Behövs det inte något mer? Och varför gäller det bara en gång om året, kärleken existerar väl för bövelen på andra dagar än 14 februari!

I Sverige har alla hjärtans dags uppkomst endast en kommersiell grund. Men i andra länder finns det en sägen som berättar om den unge Valentin som strax innan sin avrättning den 14 februari lyckades smuggla iväg ett kort till sin älskade – det allra första Alla hjärtans dagskortet. Men han behövde inte en särskild dag för att visa sin kärlek på. Det var ingen affär som hade pressat honom att köpa kortet. Att hans avrättning skedde just den 14 februari var antagligen en slump. Han struntade i dagen, men brydde sig desto mer om kärleken.

Kanske behövs en högtid som Alla hjärtans dag för att vi ska bli påminda om att vi faktiskt borde uppmärksamma de vi älskar. Men jag ställer mig högst tveksam till att en dag om året räcker. Jag tycker att vi ska visa vår kärlek oftare än så. En kram på en vanlig dag är ofta mer värd än ett bomullshjärta den 14 februari.