Ni kommer inte tro det!

Jag gjorde en ganska revolutionerande upptäckt här om dagen. Jag tog den sista mjölken ur paketet. Någon dag senare skulle jag ha mjölk igen, och då fanns det ingen i kylskåpet! Jag vet att många har svårt att förstå det här, men det verkar som att matvarorna inte automatiskt fyller på sig själva i kylen.

Min framgång som upptäckare började ungefär samtidigt som jag flyttade till min första egna lägenhet. Det första jag la märke till var att det troligtvis var något allvarligt fel på min tvättkorg. Efter ett tag insåg jag att mina strumpor började ta slut, jag förstod inte varför. Jag hade lagt dem i tvättkorgen, och då är min erfarenhet av det hela att de efter ett tag återkommer rentvättade. Men den här gången låg de kvar i tvättkorgen otvättade! Fler och fler av dessa olösbara mysterier drabbade mig under veckorna efter flytten. Bland annat blev tallrikar och bestick aldrig diskade hur länge jag än lät de ligga i diskhon. Schampot tog slut och soporna blev överfulla. Det var då en mening som jag har hört allt för många gånger under min uppväxt började ringa i öronen; vänta du bara tills du får ditt eget hem Elin, då kommer du förstå hur mycket arbete du slipper här hemma! Rösten som sa dessa förmanande ord var min mors, och samtidigt som jag la det sista av mitt studiebidrag på mjölk insåg jag vad ordens innebörd egentligen var.

Kanske framställer jag mig själv som en riktigt bortskämd unge nu. Visst har jag förstått att man får mycket gratis av att bo hemma. Men den där meningen som min mor upprepat för mig hundratals gånger har jag viftat bort med argumentet; jag vet hur man sköter ett hushåll, jag bara avvaktar med att göra det tills jag får mitt eget hem.

Jag har förstått att jag till skillnad från många andra ändå var ganska förberedd för mitt nya egna vuxenliv. En kompis drabbades näst intill av skörbjugg innan hennes mor förklarade att man inte kan räkna ketchup som en grönsak, och att en kost bara bestående av olika sorters pasta och ketchup inte räknas som varierad. Men jag har ändå lurat mig själv rejält när jag har trott att det är lätt att sköta ett hem.

När jag flyttade in i min lägenhet kunde jag både tvätta, städa, och laga mat, problemet var inte att jag inte kunde utan snarare att jag hade ett liv planerat utan luckor för dessa obligatoriska ”vuxengörorna”. När tvättkorgen var full och strumplådan gapade smärtsamt tomt hade jag inte avsatt någon tid till tvättning, inte bokat tvättid och inte heller köpt tvättmedel. Att mat behövdes köpas hade jag räknat ut, men alla dessa saker som bara ska finnas hemma var det värre med. Tvättmedel, tejp och tändstickor sken med sin frånvaro. Innebörden av mammas ord fick en ny betydelse, det jag inte förstod hade dolts under min förvissning om att vissa saker bara fungerade automatiskt utan någon ansträngning.

Tyvärr för min mors och alla andra föräldrars skull tror jag att den där meningen kommer upprepas av alla kommande generationer. Men det är inte förrän barnet har vuxit upp och skaffat sig sitt eget liv som de förstår hur mycket tid en förälder lägger ner på hemmet och vardagstillvaron över huvudtaget. Så för att avsluta får jag väl bara svälja stoltheten, retirera och erkänna; mamma, du hade rätt och jag hade fel, ett hem sköter inte sig självt!