Om jag säger roliga hattar, läskigt leende lampor och små krälande djur som man suger på så vet alla vad jag pratar om. Kräftskivorna är i full gång runt om i Sverige. Det är en otroligt trevlig tradition, och framförallt ett av de bästa sättet att slippa nedslås av att vädret blir kallare och dagarna blir kortare. Kräftor är väldigt gott inget ont om smaken av dill, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vem som kom på själva idén till kräftskiva. Vem kommer på tanken att äta små krälande varelser som lever på botten av dyiga vatten?
Själv har jag några olika tips jag alltid håller mig till när det gäller kräftätning.
- Det viktigaste när man intar dessa röda delikatesser är att inte tänka på att djuret mer än gärna sätter i sig allt dött de kan hitta på sjöbotten.
- Försök undvika att titta in i djurets ögon när du bryter av dess stolthet – klorna. De är redan döda så de har ändå ingen användning av dem.
- Viktigast av allt; ät inte bajssträngen. Det är liksom kräftans tarm, och det finns inget nyttigt med att äta avfall oavsett om det kommer från soptunnan eller ett litet djur med många ben som vi under en månad dyrkar.
Under samma period som vi slukar kräftor är en annan svensk tradition aktuell. Nämligen surströmmingspremiären. En tradition som kräver ett mycket svagt luktsinne och en skrikande mage. Även här har vi svenskar lyckats övervinna oss själva i konstiga maträtter. Och här- kanske ännu mer än när det gäller kräftorna- undrar jag vem sjutton kom med idén att faktiskt förtära rätten. Jag har googlat det, och surströmming är liksom jäst fisk. När fisken jäser bildas bland annat smörsyra. Har man haft någon som helst kemiundervisning så vet man att smörsyra rent utsagt luktar förjävligt. På sätt och vis sätter vi alltså i oss rutten fisk, och kallar det tradition. Obegripligt.
Sist men inte minst av konstiga rätter som vi envisas med att äta inte bara en utan minst tre gånger om året är såklart sillen. Det är jättegott och ska absolut finnas på såväl jul- som påsk-, och midsommarbord. Men är det inte konstigt att äta rå fisk när vi har alla möjligheter att tillaga den.
De här tre rätterna är de som enligt många svenskar är våra nationalrätter. Kanske ska vi vara stolta över våra traditioner. Men jag har lite svårt att klanka ner på kinesernas kanderade skalbaggar och inlagda fågelfoster eller fransmännens grodlår och sniglar när jag inser att mitt eget fosterlands mest traditionella mat består av dylevande asätare, och rutten, rå fisk.
Nä tacka vet jag Sveriges egentliga nationalrätt. Kebabpizzan!
Andra högst mystiska svenska maträtter:
kroppkakor – egentligen inte så mystisk i sig, men både utseende och namn avskräcker.
Ostkaka – kombinationen ost och kaka är konstig, så är det bara!
Blodpudding – stekt blod, behöver jag säga mer?
Svartsoppa – gåsblod och buljong. Enkelt recept, svårt att äta.
Smörgåstårta – här är skolexemplet på att allt gott går att kombinera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar