Jag har en vän som fyller 20 år idag. Men jag har lovat att inte nämna det i min krönika så därför låter jag bli att skriva grattis på födelsedagen.
Det där med födelsedagar verkar var något som folk i allmänhet både längtar till och fasar inför. Om man är i min ålder så verkar inte ångesten över att bli ett år äldre vara så farlig. Jag vet inte riktigt när det slutar vara roligt att fylla år. Däremot känner jag en hel del kvinnor som slutade fylla år i 32-årsåldern. Så det är väl någon gång över 30 som åldersnojan smyger sig på.
Det finns dock några födelsedagar förutom alla jämna som betyder lite mer än de övriga.
Första födelsedagen som kändes lite extra speciell var att fylla13 år. Det var stort att bli tonåring på riktigt! Det kändes häftigt att äntligen vara en del av de där tonåringarna som folk pratade så mycket om. Det var till och med så att jag längtade efter mina första tonårsfinnar, som absolut borde dyka upp nu när jag var hela 13 år.
När jag fyllde 15 år var de där tonårsfinnarna inte så efterlängtade längre. Däremot att få köra moped och kunna ta sig från och till sina vänner utan att bli skjutsad var något som de flesta hade längtat efter länge. För mig blev det av någon anledning bara ett moppekörkort så någon vidare frihet kände jag inte av.
Att fylla 18 var ändå störst. Då var jag myndig, och vuxen på riktigt. Det var då man fick ta körkort och rösta. Men bäst av allt var ändå att slippa släpa hem lappar från skolan. Av någon anledning behövde ju minsta lilla lapp målsmans underskrift. Nu var jag helt plötsligt min egen målsman. Det var bara att skriva på och lämna in. En fantastisk känsla!
Nu senast fyllde jag 20 år och helt plötsligt var hela tonårseran över. Det kändes lite vemodigt, det måste jag erkänna, men samtidigt väldigt skönt. Jag behövde inte längre ta åt mig lite varje gång någon sa något i stil med att alla tonåringar har identitetskris och är lata. Nu kunde jag istället nicka och humma instämmande. För jag som är så himla mogen vet ju precis hur de där tonåringarna kan vara.
Dessutom innebar 20-årsdagen en biljett in på systembolaget. Att köpa sin första flaska vin var något av en upplevelse i en klass för sig. Även om min egen nästan slutade med att jag föll i gråt.
Jag ville för mitt liv inte att det skulle märkas att det var mitt första besök på systemet. Därför hade jag hela vägen till systemet övat på att fråga om de kunde rekommendera något vin som passade till kyckling. Det jag inte hade förutsett var att expediten då skulle fråga vilken prisklass jag hade tänkt mig. Jag hade ingen aning om hur mycket vin kostade, och hela min världsvana attityd krossades. Lyckligtvis var det en snäll expedit som väntade med att skratta åt mig till fikarummet och vänligt hjälpte mig att välja ut ”ett ungdomligt vin i en bra prisklass”. Jag ville sjunka igenom golvet, och inte blev det bättre när hon ropade grattis i efterskott efter mig när jag gick iväg med min ”ungdomliga” flaska.
Nu har jag alltså kommit förbi alla de födelsedagar då det där extra året faktiskt gör en avsevärd skillnad. Nästa gång det är speciellt att fylla år är när jag fyller jämnt, och det känns inte riktigt som något för mig. Så jag tror faktiskt att jag tar och stannar i 20-årsåldern resten av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar