Jag kom precis hem från genrepet i kyrkan inför kröningen av Svenljunga Lucia. Jag känner mig helt varm inombords. Det finns inget som är så stämningsfullt som Lucia.
Ändå är det tyvärr många som tycker att Lucia är en orättvis tradition. Och det är det på sätt och vis, bara en flicka kan stå längst fram med ljus i hår. Som deltagare i ett antal luciatåg tycker jag att det är tråkigt att det inte finns någon bättre lösning än röstning. Oftast är det riktiga eldsjälar som ideellt anordnar Luciafirandet. Därför är det tråkigt att oavsett hur Lucian röstas fram har alltid någon en synpunkt.
Själv har jag varit med om flera olika röstningsvarianter.
I Svenljunga används det mest traditionella sättet. Röstsedlar kan köpas i Svenljunga med
omnejd och alla får rösta hur många gånger de vill. Men det är en liten ort, och har någon en
stor släkt i närheten så kan hon ha förtur.
När jag var med i Sexdregas lucia användes en lite annorlunda metod. För att ingen skulle
kunna rösta flera gånger på samma kandidat så anordnades röstningen i medborgarhuset
under luciakvällen. Luciakandidaterna fick då en efter en vandra upp på scenen med varsin
skylt med ett nummer på. Som någon fröken Sverige light visade jag upp mig i min vita särk. Lite konstigt, men samtidigt hade alla lika stor chans.
En tredje variant stötte jag på under Bäckängsgymnasiets luciafirande. Där användes en sorts representativ demokrati. En liten grupp som hade utsetts till luciajury fick rösta fram Lucian. Det gjorde att många inte ens kände till att det fanns ett Luciatåg eftersom de inte fick vara delaktiga.
Jag kan hitta både fördelar och nackdelar med alla sätt, men en sak är säker. De som bryr sig
minst om vem som vinner och hur röstningen går till är de som deltar i luciatåget. Oavsett
vem som får mest stearin i håret kan jag intyga att alla har lika roligt. Det är kul att sprida
värme och ljus, om jag får lov att vara lite klyschig.
Samtidigt har det blivit bättre. För 60 år sedan när min farmor var ung blev hon utsedd till
lucia på sitt arbete i Länghem. Farmor berättade för mig att på den tiden fick bara blonda och blåögda flickor bli Lucia. Det fanns en flicka som var både duktig på att sjunga och vacker, men
tyvärr gjorde hennes mörka hår det omöjligt för henne att få gå längst fram i ledet. Nu för
tiden skulle en sådan sak aldrig tillåtas, men då gällde andra regler. Att förebilden antagligen var både mörkhårig och brunögd flicka var det ingen som tänkte på.
För några år sedan läste jag en artikel om en kille på en friskola i Karlstad som hade blivit
framröstad till lucia. Men efter trakasserier och påtryckningar från sina så kallade vänner valde
han att hoppa av uppdraget. Trots detta verkar det ändå som att vi har kommit en bit på väg mot en
mer jämställd luciatradition. Nu för tiden får faktiskt även mörkhåriga flickor stå längst
fram i ledet med ljus i hår. Men än så länge är vi inte riktigt redo för en manlig lucia.
Men vem vet, kanske får vi om några år se en manlig Lucia. Bara han har stor släkt kanske det
inte dröjer alls länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar