Det farliga ”lika gärna”

Rätt ofta tänker jag att jag ska vara nyttig, avstå från godis och snabbmat och bara äta grönsaker typ. Rätt ofta går det åt skogen.

I teorin är jag dock jäkligt bra på att hålla nyttiga dieter. Innan jag har börjat så känns det verkligen inte alls svårt att leva nyttigt, och när jag klämmer i mig den där sista pizzan så känns ofta morgondagens nyttiga diet som dagens ursäkt för det onyttiga. Men sen kommer den där morgondagen, ofta en måndag, ni vet ju hur dieter fungerar, och helt plötsligt känns inte gårdagens onyttighet som ett tillräckligt starkt skäl för dagens nyttighet. Måndagar känns ofta långa och sega efter helgens roligheter och även om den startas med äggvita och selleri typ så kommer det vid tretiden kännas som en sjukt bra idé med choklad. Och det är där det stora problemet kommer, för om man då äter den där chokladbiten så är det kört.

Det sjukt starka skräpmatsmonstret

En chokladbit är egentligen inte speciellt farligt. Om det stannar vid en, men när jag väl har tillåtit mig själv att äta den där godisbiten så är det som om jag tas över av ett sjukt starkt skräpmatsmonster som ihärdigt viskar i mitt i öra ”nu har du ändå brutit din diet, nu kan du lika gärna fortsätta äta onyttigt”, och det här skräpmatsmonstret är så stort och starkt att de får min hälsoängel på andra axeln att helt tappa tron på sig själv.

Tappar all form av intelligens

Ni känner säkert igen fenomenet. Man lurar liksom sig själv att en liten godisbit ändå har förstört hela dieten och att man då lika gärna kan fortsätta trycka i sig onyttigheter. Det är ”lika gärna” som är det farliga här, de orden rättfärdigar alla andra onyttigheter som följer den första lilla chokladbiten. Jag kan bli så jäkla irriterad på detta fenomen. Jag anser mig själv vara hyfsat intelligent och ändå så tror jag i de stunderna på fullaste allvar att det inte gör någon skillnad om jag även äter pizza och dricker läsk eftersom chokladbiten redan har sabbat hela dieten.

Aldrig tvärt om

Men något som gör mig om möjligt ännu mer irriterad är att det aldrig fungerar på andra hållet. Det händer aldrig att jag börjar förmiddagen med en bulle för att sen äta sallad till lunch och då känna att jag ju då ”lika gärna” kan fortsätta äta grönsaker. Det finns liksom inget grönsaksmonster, utan det är den där fjantiga lilla ängeln som har ansvar för hela nyttighetsbiten, och hon är ju uppenbart totalt värdelös på sitt jobb.

Imorgon är en bättre dag

Men nu har jag ändå tänkt att jag ska jobba upp ängelns självförtroende. Jag tänker att om jag bara intalar mig själv tillräckligt hårt att en morot kan ha samma effekt som en chokladbit fast tvärtom så kommer jag tillslut vara en sån där som aldrig äter onyttigt, för jag vet att det finns sånna människor, jag har i alla fall sett dem på film! Faktiskt tänker jag börja redan nu, eller imorgon då, idag är det söndag och jag åt rostade mackor med sylt till frukost så den här dagen är ju liksom redan körd, förmodligen blir det pizza till kvällsmat, jag åt ändå hamburgare igår. Men imorgon, då ska jag bli en hälsosam människa med riktigt hög karaktär. Jag ska låta en morot leda mig till ett hälsosammare jag och jag ska bygga upp mitt nyttighetssjälvförtroende, jag ser verkligen fram emot morgondagen!