Jag upptäckte påväg till jobbet att
bensinmätaren stod på rött. Som vanligt hade jag inte räknat med
en tankning i färdberäkningen och jag insåg att jag var sent ute
redan från början. Och senare skulle jag bli.
Jag svängde snabbt in på macken, bara
för att inse att ingen pump var ledig. Stressat ställde jag mig i
kö bakom en av bilarna, och väntade tålmodigt på min tur. Jag
satt där och lyssnade på radions morgonprogram samtidigt som jag
såg minuterna ticka fram, det tog en jäkla tid för bilen framför
att tanka. Och plötsligt noterade jag att något inte riktigt
stämde. Det satt inget tankmunstycke i bilens tank, och inte heller
någon chaufför bakom ratten. Ungefär samtidigt som jag förstod
att bilen framför inte alls tankades utan var parkerad framför
pumpen kom bilens ägare ut från macken. Med lugna steg gick han i
godan ro mot sin bil samtidigt som han mumsade på en macka och höll
en tidning under armen, han tittade på mig som om han funderade
varför jag stod där och såg sur ut innan han lugnt startade bilen,
fipplade lite med radion innan han lade i växeln och sakta gled
iväg. Jag var nu inte bara stressad utan också redigt förbannad.
Allt för en liten korv?
Det värsta är att det inte är första
gången jag är med om detta beteende, jag har stått där förut och
väntat på folk som ska köpa korv, betala bensin eller fylla på
spolarvätska. Alltså vad är man för typ av människa om man tror
sig ha rätt att parkera så man blockerar oftast två pumpar för
att köpa en liten korv?! Det spelar ingen roll att bilen en gång
tankades och att bensinen skulle betalas inne på macken, det är
ingen ursäkt för att försena en redan försenad individ!
Blockeringsmänniskorna
Jag har börjat tänka på dessa
människor som blockeringsmänniskor. De blockerar inte bara min väg
till pumpen, de blockerar också min positivism och sin egen
medmänsklighet. Och vi andra icke-blockeringsmänniskor låter det
ske. Vi vill inte vara besvärliga, vi har uppfostran nog att inte
börja skälla på folk på bensinstationer. Kanske är det denna
goda uppfostran som gör att blockeringsmänniskorna kan fortsätta
på sin redan inslagna egoistiska bana. Men jag tror faktiskt att om
vi övriga, normalbegåvade personer skulle börja nämna lite
vänligt för dessa marodörer att de gör livet surt för större
delen av mänskligheten skulle de kanske inse vad de gör. Jag tror
dessutom att en tillsägelse kunde få goda bieffekter, jag
misstänker nämligen att dessa personer inte bara blockerar
bensinpumpar, det är förmodligen samma kategori människor som tar
det sista pappret på toaletten utan att fylla på nytt, kanske också
de som inte sätter igång den fulla diskmaskinen på jobbet eller
tömmer luddfiltret i tvättstugans torktumlare. Jag tror att en
tillsägelse skulle kunna få hela samhället att bli mer
accepterande.
En form av arg lapp
Nu sa jag inte till gubben på macken
den här morgonen, det kändes onödigt att skapa en konflikt när
jag redan hade bråttom, men jag känner ändå att jag drar mitt
strå till stacken genom denna krönika, att den kanske kan få lite
samma effekt som en arg lapp. Men nästa gång, då bannemig ska jag
slå näven i bensinpumpen, och se det som en samhällsinsats. Det
lovar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar