Det finns julmirakel

När jag berättar det så brukar jag bemötas med misstro eller med förfäran. Folk tycker att mina föräldrar har missat en viktig del i att låta ett barn vara ett barn, andra tror mig helt enkelt inte. Men det är faktiskt helt sant. Jag aldrig har trott på tomten!

Det fanns tomtar under mina julaftnar när jag var liten, det var bara det att jag alltid visste att det var min farfar som gömde sig bakom skägget. Det beror inte på att jag var ett oerhört begåvat barn med uteslutningsförmåga nog att förstå att det var lite väl otroligt att farfar alltid var i källaren och tittade till pannan samtidigt som tomten kom. Självklart var jag begåvad, men att jag inte trodde på tomten berodde på att jag aldrig behövde göra det.

Att få kolla på  tecknat tillsammans

Låt mig förklara. Julen är barnens högtid, och alla barn bör få ha en så lycklig jul som det bara går. Jag har och hade det. Julen för mig var en magisk dag. En dag där jag fick umgås med dem jag älskade. En dag med god mat och presenter. En dag då alla både vuxna och barn kollade på tecknat tillsammans. En dag utan bekymmer och ilska. Alla barn borde ha en sådan dag. Men så är det inte för alla.

En extra svår högtid

Jag träffade en kvinna som heter Sara och som jobbar med barn till ensamma mammor på Fryshuset i Göteborg. Det de gör är att höja mammans status genom att anordna helt gratis träffar och utflykter där barn och mammor som har det svårt har möjlighet att få en dag som, precis som julafton, bara är rakt igenom lycklig. Sara berättade för mig att julen är en extra svår period för de personer hon träffar i sin verksamhet. Eftersom tomten faktiskt inte finns är det upp till föräldrarna att köpa presenter, och alla familjer har inte pengar nog att ens kunna köpa en liten julklapp. Alla deras pengar måste gå till det basala som mat och tak över huvudet. Därför anordnar Fryshuset varje år en julfest för barn och deras mammor. På julfesten får barnen vara barn och de får en julklapp.

Ett riktigt julmirakel

Sara berättade för mig om en julfest för några år sedan. De hade precis delat ut alla julklappar när en tioårig flicka ropade på henne. ”Sara, det har skett ett mirakel” ropade hon medan hon kom springande med sin julklapp under armen. ”Vad är det som har hänt?!” frågade Sara, och flickan svarade andfått; ”varje år har jag skrivit till tomten, och mitt brev har alltid kommit bort på vägen, men i år, i år har min önskning kommit fram! Det är ett mirakel!”

Tron håller hoppet uppe

Och det är just det här jag menar. Jag behövde inte tro på tomten för jag hade och har det så bra. Jag fick allt jag ville på julafton, både när det kom till mat, paket och trygghet. Men om man inte kan räkna med att dagen blir sådär bekymmerslös då är tron och hoppet det enda man har kvar. Den lilla flickan hade trott och hoppas i tio års tid, och när hennes önskning äntligen slog in var hon mer tacksam än ett barn som har allt. Det finns  julmirakel, men det finns ingen tomte som införlivar dem. Därför måste vi hjälpa varandra att få känna den där totala julglädjen som bara ett barn som får sin första julklapp i hela sitt liv känner.

Ta hand om er och era medmänniskor. Julen är till för alla!

God Jul alla läsare!