Kattsamverkan

I veckan när jag var ute på promenad blev jag stående och pratade med en mycket trevlig kvinna. Hon bodde bara några kilometer från mig och det visade sig att vi hade flyttat till orten ungefär samtidigt. Allt började med att vi hejade på varandra och sen var samtalet igång.

Betydelsen av ett hej

Min mamma har alltid sagt att man ska hälsa på, och prata med sina grannar. För om du pratar med dem har de ingen anledning till att prata om dig. Dessutom kan en grannkontakt ute på landet vara värdefull när man någon gång behöver hjälp.

Och hon har verkligen rätt i att ett hej ute på landet kan betyda mycket mer än ett hej i stan. Om jag ska vara riktigt ärlig betyder ett hej på landet något helt annat än i stan. Hälsar du på en okänd på gatan i stan får du ett bemötande som om du på riktigt vore totalt sinnesförvirrad. Jag vet för jag har prövat. Hälsar du på en okänd person ute på landet däremot finns det en stor möjlighet att du blir stående en stund i ett trevligt litet samtal.

Katt på efterfest

Vid midsommar förra året försvann vår katt, han följde med någon hem på efterfest och hittade inte tillbaka. Historian slutade bra, vi hittade honom jamande på en sten ute i skogen efter mindre än ett dygn, men innan dess hann vi springa på några grannar och informera dem om vår katt. Det ska tilläggas att jag som är uppväxt mitt ute i skogen räknar alla som rör sig inom samma område på en  mils radie som grannar.

Eftersom hela katthistorian slutade lyckligt tänkte jag inte mycket mer på det förrän vid jul då det plötsligt knackade på dörren, utanför stod en okänd kvinna som efter ett tag visade sig vara en granne även hon. Hon berättade att hon hade sett en grå katt stryka runt hennes hus och hon hade, via de grannar vi sprang på vid midsommar fått höra att vi saknade just en grå katt. Jag förundrades dels över att grannarna vi hade sprungit på vid midsommar hade bemödat sig med att sprida till resterande grannar att vår katt var försvunnen. Framförallt var jag både förvånad och glad över att kvinnan som nu stod på min trappa och samtalade hade lagt efterlysningen på minnet och dessutom bestämt sig för att knacka på. Jag tackade kvinna väldigt mycket och vi hade ett trevligt samtal om allt mellan himmel och jord innan hon fortsatte sin promenad.

Omfamnad i gemenskapen

Några dagar senare ringde det på min mobil när jag var på väg hem från skolan. Numret var okänt och jag tänkte att det nog var någon försäljare, men jag svarade ändå. I andra änden presenterade sig en kvinna som även hon visade sig vara en granne. Hon hade också sett den gråa katt som strök omkring i området och också hon hade fått berättat för sig att vår katt var försvunnen. För min och min lilla katts skull hade alltså åtminstone tre grannar gjort sig besväret att sprida informationen vidare, hålla ögonen öppna och kontakta mig.

Jag rördes verkligen av allt detta engagemang och jag insåg också att dessa grannar en gång hade varit främlingar för varandra. Deras gemensamma nämnare var att de bodde i samma lilla ort, men med ett hej som inledning hade de bestämt sig för att grannsamverkan var något att värna om, och därför var de så noga med att även jag och min katt skulle omfamnas i gemenskapen.