Virriga vikarier

Efter fyra härliga och otroligt roliga veckor som sommarvikarie på STT börjar jag äntligen… arbeta på nästa jobb! Nä, så illa är det faktiskt inte, jag kommer ha semester också! Som sommarvikarie har jag stött på mycket trevliga människor, men jag har även mött vikarietveksamheten. Ordet vikarietveksamhet finns inte med i Svenska akademiens ordlista, och googlar man på det får man inga direkta träffar. Det beror på att jag själv, i egen hög person har uppfunnit detta ord. Men, det är verkligen inte jag som har uppfunnit fenomenet bakom det. Vikarietveksamhet är när man inte riktigt är tillförlitad eftersom man är vikarie och inte ordinarie. Personer i ens närhet är helt enkelt lite tveksamma på om man faktiskt klarar av att utföra ett gott jobb.

Jag är varken förvånad eller förbannad för att det finns en vikarietveksamhet, och det är inte heller första gången jag stöter på fenomenet. När jag arbetade som sommarvikarie inom äldrevården stötte jag även då på det gång på gång. Men det kan bli lite frustrerande i längden när man inte riktigt blir tagen på allvar för att man är sommarvikarie. Självklart är jag inte alls lika kvalificerad som någon som har arbetat i branschen i 30 år, men å andra sidan skulle jag faktiskt inte fått jobbet som sommarvikarie om jag inte hade haft möjlighet att klara av det. Dessutom är jag övertygad om att vi vikarier har många bra sidor som de ordinarie inte har.

När jag arbetade som vikarie inom vården uppskattades jag för min glädje och ungdom. Det vore fel att säga att alla de ordinarie är sura och gamla, men jag kom som en fräsch nyhet, jag hade andra samtalsämnen än de gamla inövade och ett nytt sätt att ta mig an problem och situationer som uppstod.

Under min tid på STT har jag märkt att folk gärna vill ha lite extra koll på vad jag skriver, och gärna förtydligar sina påståenden lite extra. Det är verkligen inte fel, hade jag inte velat bli klassad som vikarie hade jag ju kunnat låta bli att tala om det. Ärligt talat har det varit lite skönt att få vikariestämpeln att luta mig emot. Jag tror liksom att bara jag säger att jag är vikarie så kan allmänheten inte bli arga för att jag säger eller skriver fel. För visst har jag gjort en hel del tabbar, bandet Huset som jag skrev om i bilagan till U-portfestivalen var inte helt nöjda över att jag menade på att deras musik var influerade av punk och inte funk, och ledarna på lägret sommarskoj på Nabben måste undrat vad jag var för en idiot när jag i panik ringde och sa att jag inte hittade dit och till råga på allt höll på att köra ner i diket när jag vände, men det är faktiskt inte så lätt, jag är ju bara en simpel sommarvikarie.

Dock tror jag att vi sommarvikarier har en tendens att se ner på oss själva och jag är helt övertygad om att även en ordinarie journalist hade kunnat blanda ihop punk och funk, eller kört fel i ett regnigt Hökerum. Skillnaden är att de kanske snarare hade tänkt; jag kan mitt yrke, alla gör misstag då och då.

Men en sak vill jag att ni alla tänker på; under tre månader drivs hela Sverige av vikarier och det har inte skett någon större olycka…än!

Glad sommar allihop, och var trevlig mot sommarvikarierna, de gör så gott de kan!