Tänk vad lite julmusik kan göra! (v.47 2011)

Jag vill börja med att be om ursäkt för den eventuella stress som nästa mening kan ge upphov till.

Idag är det precis en månad kvar till julafton!

En månad. Fyra veckor. 30 dagar. 720 timmar att hinna handla julklappar, laga julmat, baka pepparkakor, hugga gran, städa, skriva julkort (mail?), byta gardiner, sätta upp adventsljusstakar, bryta ihop och komma igen. Och mitt upp i allt det här ska man dessutom hålla en lugn fasad, tindra med ögonen och vara så himla lycklig. Det börjar bli lite bråttom måste jag säga, och ännu en gång be er se till mitt inledande stycke.

Julen är på så vis väldigt paradoxal. Samtidigt som den ger många magsår så är det -enligt min mening- den trevligaste traditionen vi har. Är det inte konstigt att något trevligt och mysigt som man längtar efter måste föregås med en jobbig förberedelseperiod? Men ibland känns det som att det är just stressen som gör julen extra fantastisk när den väl infinner sig. Att under julveckan få pusta ut och känna att allt äntligen är i ordning liknar känslan man får efter ett jobbigt träningspass. Detta gäller självklart inte bara jul. De flesta evenemang föregås av en jobbig förberedelseperiod.

Själv har jag sedan i september suttit och tragglat jullåtar. Jullåtar som nu i helgen äntligen ska framföras under julkonserten med Svenljunga Symphonic Band och Likören. Vi har i månader nött in dessa låtar i våra hjärnor så att vi aldrig ska glömma dem. Det har stundtals både varit urbota tråkigt och känts tröstlöst, men jag har varit med förut och jag vet att när det är på allvar och kyrkan är fullsatt då är alla spår av tristess som bortblåsta. Då ger alla allt och ingen av låtarna känns tråkiga. Då har vi en publik som vill komma och lyssna, till och med har betalat för att höra det. Då handlar det om att förmedla en känsla som får publiken att bli lika glada och uppfyllda av låtarna som vi i bandet och kören är.

Jullåtar är speciella. Trots att de spelas år efter år, varje dag under december så blir de aldrig riktigt uttjatade. Andra låtar som spelas om och om igen på radion kan reta gallfeber på mig, men med jullåtarna är det annorlunda. Konstigt nog verkar jullåtar vara det enda som hör julen till som inte på något vis kan förknippas med stress. Snarare tvärt om. Jullåtarna gör att julstressen inte tar över våra liv fullständigt.

Att befinna sig i ett stort köpcentrum några veckor innan jul med människor överallt, barn som skriker, tomtar som skrattar och par som bråkar kan vara en riktig nära döden upplevelse. Men hörs då Tänd ett ljus, Hej mitt vinterland eller Julen är här i bakgrunden så blir helt plötsligt situationen helt annorlunda. Jullåtarna finns för att påminna oss om att vi har något härligt, mysigt och tryggt framför oss, nämligen julen! Och efter två, tre klyschiga jullåtar så kan man till och med se människor som tindrar med ögonen. Tänk vad lite julmusik kan göra!